Minions

För att få förståelse för de hemlösas situation återges nedan en intervju med en person som kan kallas för ”Lisa”. ”Lisa” har nu egen bostad och sköter sig i samhället, men hon berättar om sitt liv som hemlös, knarkare, missbrukare och kriminell.

Redan som 12 åring lärde sig ”Lisa” av sin låtsaspappa att staten och myndigheter inte gör någonting bra, de ska man hata. Alla som ”Lisa” umgicks med var kriminella, de var knarkare, missbrukare och drack mycket alkohol, och det var på så sätt som ”Lisa” kom in i det. Hon är nu 45 år och berättar att redan som 30 åring hade hon knarkat i 16 år och hon har bara några få svaga minnen från tiden, bland annat att hon någon gång födde ett barn. Och ännu lite senare ett till. ”Lisa” säger att givetvis var detta ett väldigt hårt liv, men dock är mycket självförvållat, som missbrukare av knark och alkohol är det svårt att tänka klart och fatta de rätta besluten.
”Lisa” fick alla sina pengar genom att sälja knark och det var på det sättet hon överlevde. Hon är också svartlistad hos HFAB för att ha sålt knark i deras fastigheter, det är därför väldigt svårt för ”Lisa” att nu få ett förstahandskontrakt.
När frågan om mat kommer upp, berättar ”Lisa” att hon åt väldigt lite, det viktigaste var att bara hitta någonstans varje dag där det var lugn och ro. Offentliga toaletter är mycket bra ställen tycker ”Lisa”. Där finns det vatten, tvål, toalett, ljus och framför allt värme. Ställen hon brukade sova på var trappuppgångar, vindar, tågstationer och offentliga toaletter.
Den andra mars 2012 har ”Lisa” varit drogfri i 2 år, men vägen hit har inte varit lätt säger hon. Först blev hon dömd av polisen, antingen tvingades hon sitta i fängelse eller så skulle hon åka på behandling Skövde. ”Lisa” valde då behandlingshemmet, där hon bodde ett tag. När hon var färdig på behandlingen fick hon bo hos en kompis under tiden som hon spenderade sin mesta tid på nattcaféet eftersom det var ett av de få ställen där ”Lisa” kände att hon fick stöd och kände att hon passade in. ”Lisa” arbetar nu 40 timmar i veckan på nattcaféet vilket hon har gjort i cirka 5 månader och efter 6 månaders tid då hon visat att hon kan sköta sig, har hon blivit även lovad att hon ska få lön för sitt arbete. Detta har varit ett stort mål för ”Lisa”, att slippa leva på socialbidrag och kunna försörja sig själv.